Vallhund i aktion!

 

 
                 Mats Johansson´s hund Tösen vallar. foto Kicki Myrberg
                                                                                                             
Människor har använt hundar till att vakta eller valla sina husdjur sedan urminnes tid. Dessa första vallhundar var med all säkerhet ursprungligen jakthundar som
utmärkt sig genom att vara utomordentligt samarbetsvilliga (ett mycket gott lynne) med en lågt utvecklad dödar instinkt (d.v.s. hundarna nöjer sig med att samla in ett byte utan att döda det). Genom styrning av aveln har det genom åren blivit ett flertal vallhundsraser runt om i världen. De flesta raser, där dom fortfarande används som vallhund, har blivit specialister på ett visst område t.ex. som vakthund eller drivande hund. I fråga om allsidighet finns dock bara två raser som har vunnit erkännande världen över.

Dessa två raser, Bordercollien och Kelpien, härstammar från i stort sett samma område, d.v.s. gränstrakterna mellan England och Skottland, men Kelpien som ras har fått sin tillblivelse i Australien medan Bordercolliens hemland förstås är England. I Sverige är det också dessa två raser som dominerar som arbetande vallhundar. Mest arbetar de med nöt och får, men också med renar, getter, gäss och t.om grisar.

De tids- och arbetsbesparingar en djurhållare kan vinna med en välfungerande vallhund är enorma när man utnyttjar hundens kapacitet till fullo. Minst 200 gånger om året kan man spara allt från en kvart till en timme vid att skicka ut hunden för att samla in korna och driva dem hem till ladugården. Hunden är all den extra arbetskraft man behöver när djuren ska flyttas (längs en väg, inne i ladugården, upp på en transport). Det spelar ingen roll om det är kor, kvigor, tackor eller om det är få eller många djur.

Den tid bonden lägger ned på att träna sin hund de första åren återvinns flera gånger om, de resterande 8-10 åren av hundens liv. dessutom får man en arbetskamrat som ställer upp i tid och otid, som aldrig klagar över arbetsförhållanden och som helt enkelt kan det här med djuren. På köpet får man djur som är lugnare och lättare att hantera. Detta för att de lär sig väldigt snabbt att det är meningslöst att försöka fly när hunden är med.

Hur får man en bra fungerande vallhund?
Först skaffar man en valp efter föräldrar med bra vallningsmeriter. Ett annat sätt är att köpa en färdigtränad vuxen hund. Bäst hjälp med detta fås genom valp- och vuxenhundsförmedling i SVaK (Svenska VallhundsKlubben) för Bordercollie eller NWKR (Nordiska Working Kelpie Rådet) för Kelpie.
Fråga gärna någon som är aktiv inom SVaK, till råds innan valpen inköps.

När man skaffat en valp skall första året användas till att lära känna varandra och för att bekanta den med arbetsmiljön. Regler ska sättas upp redan från första dagen. Vad som är förbjudet ( att sitta i soffan, jaga bilar o.s.v. ), det ska inte ändras dag till dag. Fem minuter om dagen ensam med hunden i en stillsam miljö räcker för att lära den; kom, stanna eller ligg och fot. Hundens namn, nej och duktig använder du annars hela tiden i din samvaro med hunden.
Det är bäst att man har en hundgård där hunden kan vara ifred och samtidigt inte hittar på något bus när man sysslar med sånt hunden inte kan vara med i.
Löst springande vallhundar utan uppsikt hittar väldigt snabbt på dåliga vanor, sällan goda.

Efter ca: ett år är hunden fysiskt och psykiskt mogen för allvarligt arbete med djuren. Då är det bra om man går på vallhundskurs med hunden. Dessa hålls på flera platser i Skåne. Kunniga instruktörer lär ut hur man utnyttjar sin vallhund på bästa sätt. Därefter har de flesta en hund som kan fungera hemma och en kunskap om hur hunden kan utvecklas vidare om så önskas.

VALPFÖRMEDLINGAR:
SVaK (Bordercollie)
Svenska Working Kelpie Klubben